Orkidéerna...

Många är de, dessutom blir de bara fler och fler... Detta är en drog som började hösten 2004 och som inte är lätt att bli av med när det väl satt sig i systemet. Från början var det bara en och dessutom bara en enkel hybrid, nu är de lite fler och majoriteten är rena arter istället.

Orkidéer är lite som katter för en ny uppfödare - det blir lätt att man samlar på sig många på kort tid. Först då när de är många börjar problemen med smittor etc... Tänk så mycket likheter några plantor kan ha med pälstussarna därhemma. ;-)

Som så många andra som fastnar i orkidéeträsket började det som sagt med en, men sen eskalerade det raskt till många (vill inte räkna efter hur många de var). Det jag märkte snart var att jag raskt samlade på mig en bunt Phalaenopsis hybrider. Visst var de fina, men ändå, alla andra kunde ju ha dem och ofta var de ingen utmaning att odla. Så snart blev det mer rena arter, eftersom de kräver lite mer på temperatur, ljus och fuktighetsfronten för att trivas och blomma... Problem som sagt uppstår när man har många plantor och det börjar hoppa runt virus och svamp mellan plantorna. Ganska raskt försvann plantorna i vardagsrummet och jag kämpade länge å väl för att hålla skiten borta från mina skåp och de rena arterna. Nåväl, det gick inte riktigt som jag ville, så idag håller jag på att jobba mig upp från någon form av bottenläge igen. Nu är jag dock lite lugnare på inskaffningsfronten (liiiiiite) och prioriterar mer de arter jag verkligen vill ha hem, samt försöker hålla dem åtskiljda från de andra i början för att se om de har någon smitta med sig...

Favoriterna idag är de afrikanska släkterna. De är kanske inte så kända för sina sprakande färger eller häpnandsväckande former, men de är söta, tacksamma om de trivs och det är inte så många som, så att säga, fastnat för dem. ;-)